Kvinnliga Trollkonstnärer

Arkiverad sida!
Den experimentella föreställningen Mystique, har regelbundet europeiska kvinnliga trollkarlar som gästartister.

I föregående nyhetsuppdatering nämndes det att vi lyckats boka in den kvinnliga trollkonstnären Kristine Hjulstad.
Förra månaden, i Oktober, hade vi en annan kvinnlig magiker hos oss.

Den kvinnliga trollkarlen Salla Pyyny som åkte den långa vägen från norra Finland enbart för att göra en föreställning på vår nöjeskrog tillsammans med mys-trollkarlen Arkadia. Hennes uppträdande var fräscht och annorlunda. Och hon är inte ensam, vi har även haft andra kvinnliga illusionister på vår scen. Vi gör vårt bästa för att boka så många kvinnliga magiker som möjligt, men det största hindret är att det tyvärr inte finns speciellt många att välja mellan. Ännu… det finns tecken på att det har börjat ändras, så kanske är det annorlunda om några år, men just nu är det fortfarande väldigt få kvinnor i branschen.

Den stora frågan är därför fortfarande, varför är det så ont om kvinnliga trollkarlar i västvärlden och framförallt i Sverige? I t.ex. Ryssland, Japan, Kina och övriga Asien är det gott om kvinnliga illusionister, så bristen inom svensk trollkonst verkar ha mer med miljö än arv att göra. Med miljö avses alltså kultur och social miljö.

Få men skickliga!

De kvinnliga trollkarlarna i världen är dessutom genomsnittligt sett väldigt skickliga och innovativa. T.ex. Celeste Evans som uppträdde på Chinavarietén i Stockholm 1959 ((Se Christer Nilssons bok Trollare och andra Underhållare ISBN: 9171364099)) hade en scenkostym som bestod av en väldigt tight och figursydd klänning – ändå trollade hon fram fåglar och gjorde andra nummer som traditionellt kräver ganska löst sittande kläder. Än idag finns det ingen i branschen som riktigt vet hur hon bar sig åt. Eller kika på videoklippet med Mayuco Fujisawa här nedanför.

Ungefär en minut in i klippet börjar hon trolla med bollar, och låt dig inte bli vilseledd av de små händerna och det flickaktiga sättet – hon gör ”hardcore” trolleri på en så svår och avancerad nivå att det är tveksamt ifall finns någon trollkonstnär i hela Skandinavien som skulle kunna duplicera det, och även om grunden är August Roterbergs klassiska ”Excelsior” (1898), så har Mayuco tillfört en betydande del innovation och nyskapande.
Vi kan också se på Juliana Chen som vann macho-grenen ”Manipulation” vid världsmästerskapen FISM1997 i Dresden ((Lista på FISM-vinnare 1991-1997)). Vi har även Galina, Roxanne, Bissa Abelli, Alana, Dolly Kent, Kyoko, Kate Medvedeva, Yumi, Lisa Menna, Angela Funovits, Tina Lenert, Inés la Maga ((Inés är för övrigt bokad till Uppsala Magic & Comedy festival på Uppsala Stadsteater, 25-27 April 2014)), Magic Babe Ning, Jade, Krystyn Lambert, Fay Presto, Ekaterina, Sue-Anne Webster, Keiko Muto, Ilkay Özdemir, Christina Nyman, Elfia, Suzanne, Misty Lee, Luna Shimada, Mandy Muden, Katalin, Laura London, Katherine Mills… bara för att ta ett axplock. Men även om det låter som ganska många när det listas upp på det här sättet, så är det ändå som en droppe i havet i jämförelse. Men det är tillräckligt för att veta att det finns både intresse och en marknad för trollkonstnärer oavsett kön. Just nu har vi t.ex. en trollerikurs för vuxna på Magic Bar med en handfull deltagare, varav en kvinna. När vi kör samma kurs nästa år så är det förhoppningsvis två!

Det ockulta bagaget?

Frågan kvarstår dock, varför är det så få kvinnliga trollkonstnärer i västvärlden och så många fler i Asien? En vanlig förklaring som nämns är inkvisitionen, häxprocesserna och att trolleri var förenat med livsfara för kvinnor – men den förklaringen håller inte speciellt väl, för det är en Hollywood-myt att enbart kvinnor var utsatta. I de länder där kyrkan förbjöds att konfiskera de dömdas egendomar och ägodelar (t.ex. Holland) så uppstod aldrig några häxprocesser, medan hela landsdelar blev folktomma i de länder där kyrkan tilläts konfiskera allt (t.ex. Tyskland) – och historiska dokument bekräftar att både män och kvinnor avrättades för häxkonst. Den förklaringen håller inte heller så bra för oss i Sverige där häxprocesserna avbröts tvärt 1676 ((Under häxprocessen i Stockholm 1676 avslöjades dock flera av vittnena med lögn och erkände inför domstolen att de hade avgett falska vittnesmål. Som en följd av detta avbröts häxprocesserna tvärt i både Stockholm och i resten av landet. Från 1677 arbetade i stället trolldomskommissionen med att förhindra häxprocesser, och samma år beordrades landets alla präster att hålla tacksägelsebönder för sina församlingar med budskapet att landet nu för alltid var rensat från häxor, för att förhindra ytterligare anklagelser. En del präster framhöll dock att häxerierna trots allt varit verkliga, men läxades då upp av kommissionen.)) (för över 300 år sedan).

Fritid uppfinns och amatören föds

Så vad kommer det sig då? För att få svar på det behöver man nog granska ett fenomen som dök upp först i samband med den industriella revolutionen: Fritid! Detta var ett begrepp och ett koncept som inte alls existerade i det gamla bondesamhället. I Sverige kom den verkliga industrialiseringsvågen kom dock först igång under 1850-talet, och emot slutet av 1800-talet började män i allt större grad få tid över – varpå konceptet ”hobby” uppfanns samtidigt som begreppet ”amatör” fick större spridning. Män började i allt större utsträckning sysselsätta sig med amatörteater, sång, schackspel, finsnickeri, modellbygge, sport, tävlingar… och ja, även trolleri. Men även om kvinnor lyckades få en teoretisk jämställdhet i Sverige när sufragett-rörelsen ((Det är tack vare Sufragett-rörelsen som t.ex. ”Den Itusågade Damen” blivit en sådan ikonisk illusion. Innan kvinnofrigörelsen var det i stort sett otänkbart att en kvinnor var på en scen annat än i undantagsfall och i så fall i stora bylsiga klänningar, så äldre tiders illusionister hade främst män som assistenter. Så det var en revolution på många sätt den 17 Januari 1921 när P.T. Selbit hade världspremiär i London på sin nya illusion ”Sawing a woman in half”. Folk var vid den tiden avtrubbade efter första världskrigets fasor, så det fanns en efterfrågan på mer chockerande underhållning, och precis 1921 hade frigörelsen kommit precis så långt att det nätt och jämt var möjligt att chockera Londonpubliken med en föreställning som dels innehöll kvinnor i snäva kläder och dels sågades itu på horribelt sätt. Idag ser en del den här sortens illusioner som kvinnofientliga, men så var det inte 1921 när det öppnade upp dörrarna till ett område som tidigare varit stängt.)) lyckades införa kvinnlig rösträtt 1921 ((Vissa kvinnor hade rösträtt redan 1718, men märkligt nog förbjöds det 53 år senare vid år 1771 – och sen tog det 150 år innan kvinnor hade rösträtt igen.)) så var det i praktiken svårare att bryta traditionen av att hushållet var kvinnans domän. Tack vare att frigörelserörelsen ställde krav så uppstod ett nytt forskningsområde – hushållsforskning, som på några år lyckades reducera hushållsarbetet från c:a 150 arbetsmoment ned till c:a 30 arbetsmoment. Men det var ändå först vid den automatiska tvättmaskinens intåg på 1950-talet som kvinnor generellt började få fritid i en praktisk bemärkelse. ((Lyssna till statistikern Hans Roslings föredrag om tvättmaskinens betydelse.)) Och från den tidpunkten har kvinnor tagit sin rättmätiga plats även inom amatörverksamheten, kulturvärlden och bland andra områden som har med fritid att göra… förutom inom trolleriet.

En social krycka!

I den utmärkta artikeln ”Why Are There So Few Female Magicians?” diskuteras saken av bl.a. de kvinnliga trollkarlarna Sue-Anne Webster, Gay Blackstone, Suzanne och Lisa Menna, där de berör ett område som framförallt Max Maven har skrivit mycket om – att i västvärlden har trolleri i stor grad använts som terapi för unga pojkar som varit isolerade på olika sätt, geografiskt, pga längre tids sjukdom, av blyghet eller av andra sociala handikapp. Att ha ett trolleritrick som krycka för att våga närma sig och tala med andra har varit ett effektivt sätt att lära sig tro på sitt eget värde. Det är liksom ingen slump att trolleritrick omnämns som en effektiv taktik i sociopat-handboken ”The Game”. ((Det är dock hysteriskt roligt att läsa om hur dåligt ”The Game”-knepen funkar i t.ex. Danmark och andra länder med hög jämställdhet.)) Det är ganska många som har ett trolleriintresse i de yngre tonåren, men de flesta släpper intresset när de märker att de klarar av att umgås även utan trolleriet som social smörjolja. Kvar är två grupper – dels de som blivit förälskade i konstformen trolleri för dess egen del samt de som inte lyckas överkomma sitt sociala handikapp. Men oavsett hur utfallet blir, så är inträdesbiljetten i västvärlden oftast en solitär situation. Men hur är det i Asien och Ryssland, där det är vanligt med kvinnliga magiker?

Asien och Ryssland

Det finns gamla skrifter från 1700-talet som antyder att det i Asien ansågs vara passande för en ung adelsdam av börd (någon som hade mycket fritid) att sysselsätta sig med t.ex. trolleri, då det både involverade estetik samt öga-hand koordination, och det ansågs vara nåt som med fördel kunde göras i grupp, och i nutid är det vanligt med trolleri som fritt vald aktivitet i skolorna. I Ryssland är traditionen kortare, men nästan alla trollkonstnärer där har haft nån form av anknytning till de ryska cirkusskolorna… även det är något som gjorts i grupp. I Asien och Ryssland finns det alltså två faktorer som saknas här:
1 – Att lära sig trolleri är inte något man gör i ensamhet utan är en social gruppaktivitet.
2 – Och det finns gott om kvinnliga förebilder inom området.

Enorm brist på rollmodeller

Det där med förebilder är nog ett större problem än vad nån inser. I t.ex. Japan vänder sig nästan hälften av alla trollerilådor till unga flickor, och det görs bl.a. speciella ”Hello Kitty”-trollerilådor. Genusnormativt rosa och gulligt, men trolleriintresserade flickor är definitivt inte ignorerade av den japanska leksaksindustrin. Men vad blir resultatet om man bildsöker på Google med den svenska sökfrasen ”trollerilåda”? Av c:a 150 bilder med trollerilådors omslag, så finns en tjej med på endast en (1) av dem. ((Här ska Filiokus Fredrik ha en eloge för sina trolleriböcker för barn och ungdomar, där både pojkar och flickor finns jämlikt representerade bland illustrationerna.)) Det är ett erbarmligt sorgligt resultat, och leksaksfabrikanterna borde egentligen få en rejäl känga för det.

Lösningar?

Om du vill hjälpa till att balansera upp den här snedbalanserade normbildningen, så kan du börja redan nu med att tipsa andra när du ser att nån kvinnlig magiker kommer uppträda i närheten.
Du kan också påverka med valet av julklappar i December. Har du nån ung och klurig tjej i släkten, så ge henne en trollerilåda i julklapp. Men innan du slår in den så passa på att göra ett eget omslag – fota några av kvinnorna i släkten när de poserar som magiker, lägg till en juste grafisk titel i nåt bildredigeringsprogram, printa ut och limma över trollerilådans ursprungliga omslag. Och ställ sen upp och var med när det är dags att lära sig numret – så både förebild och social gemenskap finns med. Jag rekommenderar speciellt Tobbe Trollkarls trollerilådor ((Många av trollerilådorna på marknaden är designade av leksaksfabrikanter, och innehåller trick som är dåliga, inte fungerar eller är obegripligt beskrivna. Fördelen med Tobbe Trollkarls lådor är att allt är ”rätt” och är väldigt pedagogiskt beskrivet.)) – det är trots allt lite begripligt att han valt att ha sitt eget ansikte på sina egna produkter. Dessutom, om du designar ett eget omslag så blir gåvan dessutom mer unik och speciell.

Vad gör Magic Bar?

Som jag nämnde innan, Magic Bar försöker boka så många kvinnliga magiker som möjligt. Vi har även startat trolleriskola för vuxna för att skapa möjligheten att lära sig trolleri tillsammans i en social gemenskap. Och sen är det det där med förebilder…
I Magic Bars vänkrets finns en duktig fotograf och en utmärkt grafisk designer och vi har även kvinnliga bekanta i olika åldersgrupper som kan vara modeller, så jag och Magic Bar skulle eventuellt kunna producera ett coolt omslag med trollande tjejer som trollar för en ytterst förbluffad Tobbe Trollkarl som sitter som publik – som produceras i rätt storlek för att lätt kunna limmas på.
Det innebär dock en liten investering, så det skulle kännas bra om jag först fick nån form av bekräftelse på att en sådan lösning skulle vara önskvärd. Om du gillar tanken, så posta en kort kommentar här nedanför. Blir det fler än fem (5) kommentarer, så sätter vi raketfart på det så att du får tillgång till nytt omslag inom ett par dagar.
Hur låter det?